En god vän delade med sig av denna intressanta rätt och den har etsat sig fast i mitt minne. Sirap och soja ger den en läcker glaze och tillsammans med lite het pasta blir det en lyckad kombination.

Ingredienser:

• 4 st kycklingfiléer
• 1 dl soja
• 1 dl mörk sirap
• 1 färsk röd chili alt 1 tsk torkad
• 1 kruka färsk basilika
• ½ dl pinjenötter
• 1 påse färsk rucola
• 1 pkt Tagliatelle
• en bit riven parmesanost (kan uteslutas)

Tillagning:

Värm ugnen till 200 grader. Salta, peppra och bryn kycklingfiléerna i en stekpanna med lite olivolja. Blanda ihop soja och mörk sirap. Lägg kycklingfiléerna i en ugnsfast form och häll över soja/sirap blandningen. Ställ in dem i ugnen på 200 ° C 20-25 min.

Blanda under tiden ihop finhackad röd chilipeppar, hackad basilika, hackad vitlök med olivolja.

Koka pastan enligt instruktioner på paketet.

Rosta pinjenötterna försiktigt i en torr stekpanna. Blanda pastan med olivoljeblandningen.

Lägg upp ruccola i botten på tallriken, därefter pastan, på toppen kycklingen samt dekorera med hela basilikablad och servera med parmesanost till.

Vanligt kokt vitt ris. Känns sådär. Ett tryggt val, kan knappast bli fel men inte så jättelockande. Därför lockar det mig med recept där riset får ta plats, bli smaksatt och förhöja rätten. Här tre favoriter (och det lär komma fler):

Kokosris  – jättegott till wok och lätt att göra. Man kan ta vitt, jasmin eller basmatiris och sedan  häller man i  en burk kokosmjölk (till 4 pers; 3 dl ris, 1 burk kokosmjölk, 4 dl vatten).

Vildris – finns färdig mix i hyllan och jag adderar bara lite persilja och en klick smör som får koka med. Jättegott till kött och kyckling.

Dillris med bönor – kommer ursprungligen från det persiska köket och jag använder det ofta till  både fisk och lamm. Man kan ta vanligt vitt ris eller basmati som kokas med 1 msk hackad dill och en burk avrunna bönor, tex black eye. Ibland lägger jag i en tärning grönsaksbuljong men det är mest för sältan, det går bra utan.

Smakligt ris!

En lätt dyster januarimånad kan lätt förgyllas med god mat till liten peng.      En favorit är Salade Nicoise som vi nyligen filmade för Maxi.

Det är en fransk bondsallad med tonfisk, sardeller, oliver, tomater och strimlad lök, plus ev lite kokt potatis och ägg om man så vill. Toppad med en god vinaigrette och bit gott lantbröd till så är detta en kanonrätt.

Ta en köttgryta – fyll den med märgpipa, högrev eller lamm. Stek bitarna i olja direkt i grytan, bara så de får lite färg – och ger mer smak. Lägg i en hackad gul lök. Tillsätt 2 msk vetemjöl och rör om (det hjälper grytan att tjockna i såsen). Häll på 3dl vatten och en 33 cl flaska: Guiness. Krydda med en nypa timjan eller rosmarin.

Låt gärna sjuda 2h. Jag vet, detta går emot snabblagat men den sköter sig ju själv och detta moment kan med fördel göras 1-3 dagar innan och sedan stå i kylen. Dessutom händer något magiskt med stormarknadsköttet – tills slut ger det med sig och blir mjukt att tugga.

Skala och skiva upp 5 potatisar och 3 morötter, lägg dem i direkt i grytan och låt koka ca 30 min. Häll i en tsk dijonsenap på slutet och servera med ett gott bröd till.

Det är Guiness som ger grytan en fantastiskt mustig smak, något Irländarna upptäckte för länge sen och den är en av deras paradrätter.

Lånat bild från cooking light.

Den här potatisrätten blev jag extra förtjust i. En enkel potatisgratäng som fått en snygg dekoration, passande en fest eller iaf en fin måltid. Idén är enkel: att ha i lite mindre grädde och flera lager potatis så det blir en fin kaka och sedan lägga skivor av bacon omlott runtom på ovansidan.

Vi ställer om klockan till vintertid och med mörkare tider så kan man ju passa på att göra det bästa av kvällarna. Hemma plockar jag då gärna fram det gamla arvegodset – farfar Max fonduegryta.

Den är en svårslagen stämningshöjare och ger känslan av
att sitta runt en lägereld, fast med mer komfort

En bit bra kött, några röror, sallad och bakpotatis och vi är redo.

3 goda såser att ha till:

• Lohmanders bearnaise
• Guacamole (snabbvariant med mosad avokado, crème fraiche och tabasco)
• Champinjonröra  – stekta champinjoner med dragon, vitlök lite salt och crème fraiche

Plus:

• ½ bakpotatis per person
• Coleslaw och/eller sallad
• En rejäl bit mörat kött – gärna oxfilé (ca 1 kg på 4-5pers), det går åt
  mycket när man äter länge
• Kokosfett eller rapsolja (man kan även ta buljong men då blir det mer ”kokt”)
• Bränsle till fondue (vi använder Tenol som inte ger så mycket rök)

Elda på och njut av att kvällen är lång..

Parmaskinka au naturel kan vara sagolik god. Med en skiva melon eller oliver och lite ost så är det bara att njuta.

Ett roligt tips eller alternativ till att att äta färsk parma är att rosta skivorna i ugnen. Smaken och sältan kommer fram och den rostade smaken lockar.

Lägg bara ut skivorna på en plåt, gärna med bakplåtspapper så de ej fastnar. Sätt in i ugnen på 220 grader och vakta. Efter ca 5 min så har skivorna rostats och blivit krispiga - och om möjligt – ännu godare.

Skivorna passar jättefint som snacks till drinken eller i en blandsallad med rucola, champinjoner, röd lök och sockerärtor.

Köp hem 4 burkar kesella. Låt dem rinna av i kaffefilter 2h* och rör sedan ihop dem i en bunke och tillsätt en nypa salt och peppar.

Två goda smaker:

• 1 ½ dl hackade pistagenötter, pumpafrön, solrosfrön + lite flytande honung
• 1 ½ dl hackad gräslök, persilja

* beroende på filterstorlek, kan man få dela upp det i två omgångar.

Varje år i Parma är det Festival och i sann italiensk anda så vänder man uppochner på staden för att fira.

Det man firar och hyllar är framgångarna för Parma. Parmaskinkan har fått EU-klassificering som innebär att en mängd regler gäller för att en skinka ska få kallas Parma.

Det gäller allt från vart grisarna kommer ifrån, vad de får äta, hur slakten ska gå till, transporter och inte minst hur själva skinkan blir just en Parmaskinka. Det hela kan jämföras med liknande regler som gäller för champagne, att det bara får komma från distriktet Champagne i Frankrike.

Skinkan tas väl om hand. Den masseras, tvättas, saltas och får vila. Det råder en lite ovanlig fridfull stämning inne på fabriken. Respekt för råvaran.

Bland annat ser man till att ha öppna fönster i lokalen när kvällsbrisen kommer in så att skinkan ska förgyllas av doften från Parmas dalgångar.

Man gör doftprover varje dag för att kontrollera att produkten är 100% Ok och man måste utbildas i flera år innan man är redo att göra dessa prover.

Omsorgen om produkten och kunskapen om hur man allra bäst producerar parmaskinka leder fram till denna goda skinka. I Sverige har de haft en ökning med 15% senaste året. Vi är många som tagit parmaskinka till våra hjärtan och det jag skulle rekommendera är att man vågar prova lite varianter. Det är stor skillnad mellan en parma som lagrats 12 månader eller 32. De har olika personlighet och det bästa är helt enkelt att köpa olika sorter och prova sig fram.

Buon appetito!

Salladen serverades på uteserveringen mitt på Parmas stora piazza och den var fantastisk. Rena, enkla och perfekta råvaror – bara 5 ingredienser; tomat, mozzarella, oliver, sallad och parmaskinka. Plus olivolja förstås.

Det är värt att lära sig lite om Parmaskinka. Det visar sig t ex att den lagras i 12, 36 och 48 månader och medans en ost som lagras länge ofta utvecklar en starkare smak så är det motsatt med Parmaskinka. Vill du ha en robust och smakrik parma så välj den yngre. Den äldre är mer mild och len och passar till exempel till melon.

Mer om Parma kommer inom kort.