Varje år i Parma är det Festival och i sann italiensk anda så vänder man uppochner på staden för att fira.

Det man firar och hyllar är framgångarna för Parma. Parmaskinkan har fått EU-klassificering som innebär att en mängd regler gäller för att en skinka ska få kallas Parma.

Det gäller allt från vart grisarna kommer ifrån, vad de får äta, hur slakten ska gå till, transporter och inte minst hur själva skinkan blir just en Parmaskinka. Det hela kan jämföras med liknande regler som gäller för champagne, att det bara får komma från distriktet Champagne i Frankrike.

Skinkan tas väl om hand. Den masseras, tvättas, saltas och får vila. Det råder en lite ovanlig fridfull stämning inne på fabriken. Respekt för råvaran.

Bland annat ser man till att ha öppna fönster i lokalen när kvällsbrisen kommer in så att skinkan ska förgyllas av doften från Parmas dalgångar.

Man gör doftprover varje dag för att kontrollera att produkten är 100% Ok och man måste utbildas i flera år innan man är redo att göra dessa prover.

Omsorgen om produkten och kunskapen om hur man allra bäst producerar parmaskinka leder fram till denna goda skinka. I Sverige har de haft en ökning med 15% senaste året. Vi är många som tagit parmaskinka till våra hjärtan och det jag skulle rekommendera är att man vågar prova lite varianter. Det är stor skillnad mellan en parma som lagrats 12 månader eller 32. De har olika personlighet och det bästa är helt enkelt att köpa olika sorter och prova sig fram.

Buon appetito!

Salladen serverades på uteserveringen mitt på Parmas stora piazza och den var fantastisk. Rena, enkla och perfekta råvaror – bara 5 ingredienser; tomat, mozzarella, oliver, sallad och parmaskinka. Plus olivolja förstås.

Det är värt att lära sig lite om Parmaskinka. Det visar sig t ex att den lagras i 12, 36 och 48 månader och medans en ost som lagras länge ofta utvecklar en starkare smak så är det motsatt med Parmaskinka. Vill du ha en robust och smakrik parma så välj den yngre. Den äldre är mer mild och len och passar till exempel till melon.

Mer om Parma kommer inom kort.

Har precis avslutat en inspelning där jag fått lära mig mycket om mat, miljö och vad man kan välja om man vill vara lite klimatsmart - jätteroligt! Ciceron framför kameran var Pär Holmgren som visade sig vara mycket insatt i frågan. Killen är ett proffs och det märktes att han gjort ett antal inspelningar tidigare. Satte de flesta sägningarna på första försöket. Första avsnittet handlade om kyckling. Det många inte tänker på (eller vet) är att en ruskigt stor del av våra uppfödda kycklingar går på export eller kastas. Av den enkla anledningen att vi numera mest äter bröstfilén och få andra delar. Resterna åker t ex till Asien och kommer tillbaka som soppa eller kattmat. Inte klimatsmart. Så ät mera av kycklingen!

Tipset för dagen var innanlår, tillagade i ugn med mangochutney, soja och sesamolja. Till det en god sallad med riven rödkål, glasnudlar och cahewnötter, mixat med sesamolja och pressad lime. Gott!